Principen om ställföreträdande tjänande borde inte verka konstig för någon kristen. Det är en grundläggande lära i vår tro att våra synder sonas genom Kristi offer, en ställföreträdande handling som tillfredsställer Guds krav på rättvisa. Vårt arbete för de döda utgör ett kraftfullt uttalande om hans gudomliga karaktär och mission. Det vittnar om 1) Kristi uppståndelse, 2) hans allomfattande försoning, 3) att han är den enda källan till frälsning, 4) att han har framlagt villkoren för frälsning och 5) att han ska komma tillbaka.

Sådana som har dött lever idag tack vare Jesus Kristus. Han sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. Det är otänkbart att detta uttalande bara skulle gälla dem som har möjlighet att lyssna till hans evangelium under det här livet. Eller att det inte skulle gälla dem som inte hörde talas om det innan de dog.

En del har missförstått oss och tror att avlidna själar döps in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utan att få veta det eller att människor som förut tillhörde en annan tro retroaktivt kan påtvingas vår tro.De tror att vi har kraft att tvinga själar när det gäller deras tro.Naturligtvis har vi inte det.Gud gav människan handlingsfrihet i begynnelsen och alla behåller den när de har dött.Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever. (1 Pet 4:6)

Utvalda citat (ej i ordningsföljd) från D Todd Christensen, oktoberkonferensen 2000, lördagens förmiddagssession. Liahona, januari 2001, s 10--13.