Joseph Smith

Som fjortonåring hade Joseph redan en önskan att hitta sanningen. Liksom hans familj var han djupt religiös och när tiden kom för honom att döpas behövde Joseph bestämma sig för vilken av de många kristna kyrkorna han skulle gå med i. Han undersökte dem noggrant, men kände sig fortfarande förvirrad. Han skrev senare: ”Så stor var förvirringen och stridigheterna bland de olika samfunden att det var omöjligt för en person så ung som jag … att komma till en säker slutsats om vem som hade rätt och vem som hade fel … Mitt i denna ordstrid och detta åsiktstumult sade jag ofta till mig själv: Vad skall jag göra? Vilken av alla dessa grupper har rätt, eller har de alla fel? Om något av dem har rätt, vilken är det då och hur skulle jag kunna veta det?” (Joseph Smith Historien 1:8, 10).

Joseph vände sig till Bibeln för att få vägledning. Han läste:

Versen gjorde stort intryck på honom. Han beslöt sig för att be och fråga vad han borde göra, med en enkel tro på att Gud skulle höra och svara honom.

Våren 1820 gick Joseph till en skogsdunge i närheten av sitt hem och knäböjde i bön. Han beskrev sin upplevelse: ”Jag [såg] en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig … När ljuset vilade på mig såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsar all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn och sade, medan han pekade på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom!” (Joseph Smith — Historien 1:16-17).

Synen Joseph Smith såg med vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus var början på Josephs kallelse som en Guds profet. Han fick veta att ingen av kyrkorna på jorden hade all sanning. Med tiden utvaldes Joseph Smith till att grunda Kristi kyrka och återställa prästadömet, eller myndigheten att handla i Guds namn. Han leddes av Gud till en forntida uppteckning och gavs förmågan att översätta den till engelska. Den uppteckningen kallas för Mormons bok. Han fortsatte att be och ta emot uppenbarelse för kyrkan under resten av sitt liv. Uppenbarelserna samlades i en helig skrift som kallas för Läran och förbunden och den visar att Gud fortfarande leder sina barn i dag. Joseph Smith grundade senare officiellt Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 6 april 1830.

En av kyrkans senare profeter sade till medlemmarna: ”Ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet.” Det sades över hundra år efter Joseph Smiths död, men Joseph var ett exempel på den tanken i hela sitt liv. Trots att Joseph ofta förföljdes och ibland fängslades på grund av falska anklagelser, var tanken på familjen närmast hans hjärta. Han skrev till sin hustru Emma medan han satt fängslad i Missouri:

Joseph levde som han lärde — ett viktig fokus i livet bör vara att stärka familjen. När hans liv var i fara litade Joseph på att hans tro på Jesus Kristus inte bara skulle hålla honom vid gott mod utan även hans hustru och barn.

Ibland känns det som om den största hängivelsen vi kan visa är att dö för en sak, men det är oftast mer krävande att leva för en sak. Joseph Smith gjorde båda. Han ägnade sitt liv åt att tjäna Gud och utstod hån och våld för det han trodde på. Han dog inte inför allmänhetens sympatiska öga utan sköts till döds av en pöbelhop när han satt fängslad på grund av falska anklagelser.

Han visade sin hängivenhet till Gud i både liv och död. Man beskrev honom på följande sätt: ”Han var stor i livet och han dog stor i Guds och hans folks ögon, och … han [har] beseglat sin mission och sitt verk med sitt eget blod” (Läran och förbunden 135:3).

Han utförde Guds verk fram till den dag hans liv togs och vi ärar honom för hans tro, ödmjukhet och hängivelse. Vi är tacksamma för kyrkan som han hjälpte till att grunda, skrifterna han översatte, uppenbarelserna han tog emot och det han undervisade om som hjälper oss att förstå Guds sätt.

Det trofasta sätt som Joseph Smith verkade på under sitt korta liv inspirerar oss att utföra våra egna ansvar, hur stora eller små de än må vara.